Skriven av 14:40 Artiklar, Krönika

Deras svek driver mig än idag

Sveket mot svenska barn och ungdomar pågår alltjämt. Det är inget nytt om du trodde det. Också för …

UR NATIONALISTEN NR. 9 | En del händelser etsar sig fast i sinnet. Hos mig bland andra då jag såg min första kärlek i ett klassrum i Källtorpskolan efter sommarlovet, eller när den bättre hälften tillkännagav att det vankades barn. Det mesta minns man dock inte och tur är väl det. Jag har hört sägas att om en händelse är tillräckligt traumatisk så kommer man förtränga minnet av den. Jag tror inte på det, det gör heller inte minnesforskare. Däremot terapeuter gillar idén, vilket man kan förstå. Men för egen del; glömma saker, ja. Tränga undan, nej.

Förvisso har jag inte varit med om sådana hemskheter som vissa hävdar att terapeuterna hjälpt dem minnas. Men jag har min beskärda del av djävulskap, hot, förnedring och dödsskräck i minnesbanken att jag kunde önska bortträngning. Men icke. Minnena är kvar och känslorna minnena väcker också. 

Som genom ett trollslag är jag tillbaka till den mörka kvällen utanför Kolarängskolan i Kallhäll, omringad av flera – något äldre – ovänner från Jakobsberg som sökt länge efter ”mig” och nu ska till att misshandla undertecknad å det grövsta. Jag var ju trots allt nationalist – skinnskalle till råga på allt. Den gången kom jag dock undan, men minnet av känslan i kroppen finns där.

Jag har kommit undan med knytnävsslag, en del tillhyggen som rappat kroppen och stenar som träffat samt en eller annan portion pepparsprej. Andra har det gått värre för. Några fick plikta med livet.

Det var bara en av många gånger då jag låg illa till under uppväxten. Tack och lov gick det bra för mig. Jag har kommit undan med knytnävsslag, en del tillhyggen som rappat kroppen och stenar som träffat samt en eller annan portion pepparsprej. Andra har det gått värre för. Några fick plikta med livet.

Men jag är inte ensam om upplevelserna. Att omringas av utlänningar (och en eller annan vit överlöpare) som gör sig redo att råna och misshandla är något väldigt många svenskar råkat ut för. Det hände mig för 30 år sedan och dagen detta skrivs drabbar det någon annan. Varje dag utsätts svenska barn och ungdomar för brott riktade mot dem på grund av att de är svenskar. Fler verkar det bli och det är inte så konstigt eftersom sveket mot dem fortsätter.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 477 times, 8 visits today)