Skriven av 20:32 Artiklar, Kultur

Europa under attack – men det är ju val i USA också

Dådet i Wien hann knappt få sin upplösning innan (väst)världen gick vidare. Nu är det val i USA och…

Egentligen borde jag nog vara entusiastisk och uppe i varv på grund av presidentvalet i USA som just dragit igång när detta skrivs. Men det är jag alltså inte. Kanske blir jag det framåt morgonen, men just nu är intresset svalt.

Igår skedde nämligen ännu ett ”terrordåd”. Denna gång i Österrikes huvudstad där en gärningsman sköt ner ett antal människor på öppen gata. Offren var blivande nattsuddare som passade på att skåla och skräna inför landets coronalockdown. Gärningsmannen var muslim från Albanien eller Nordmakedonien, jag är inte helt säker.

Kanske undrar du varför jag ovan skriver terrordåd inom citationstecken? Det är en fråga värd att ställa. Jag är inte säker på att terrorism rättvist beskriver vad som pågår. Hellre kanske ”krigshandling” eller ”attack”. Terrorism får en att tänka på någon liten obskyr grupp som agerar i lönndom, det vi har är hyfsat avancerade nätverk och/eller stater som de facto ligger bakom våldet. Om Turkiets president hetsa mot Europa, till exempel, så kan vi vara säkra på att det kommer ge effekt.

Nej, Europa är inte utsatta för terror, vi befinner oss i krig och fienden finns mitt ibland oss, i våra parlament och på medströmsmedias redaktioner. Jag ska försöka sluta använda ”terrorism” och kalla det vid sitt rätta namn. Det får nämligen inte finnas någon tvekan hos folk vad det handlar om. Det är krig mot oss och väldigt många av de människor som vi välkomnat som ”flyktingar” sympatiserar med de fiendesoldater som opererar i Europa – ”terrorister” även kallade. Fler än du tror ler inombords när de hör hur de otrogna skjuts ner, får halsen avskuren eller sprängs i bitar. Att de sedan är trevliga när de bakar din pizza eller driver kiosken på hörnet; pluggar till polis på Södertörns högskola; är kommunpolitiker eller skribent på någon blaska betyder inte ett dugg.

Det är en besvärlig situation minst sagt. Det enda självklara är ju att döma ut det mångkulturella experimentet fullständigt: ”Kul så länge det varade, men det gick åt skogen” får anhängarna säga, och sedan göra om och rätt. Så blir det inte. Däremot de vanliga fördömandena, krokodiltårarna och plattityderna. Äckligt, kort sagt. Samma politiker, opinionsbildare och annat pack som inte gör annat än att elda på just sådan politik som leder till ”terrorism” snyftar om att de är ”Paris”, ”Lyon”, ”Paty” eller ”Österrike”. Det är ni inte – ni är sorgliga ursäkter för existenser.

Det har gått några timmar sedan det sista dödsoffret i Wien dog. Sönderskjuten. Avrättad på öppen gata. Det hade han, eller hon, inte räknat med inte. Vi andra har gått vidare. Attacken har skuffats undan från gammelmedias löpsedlar på nätet och förvisats en bit ner.

Det pågår ju ett presidentval i USA. Och tyvärr var det ju en muslim som massmördade igår. Och trots att det verkade så lovande med synagogan i närheten och allt, tvingas hela kotteriet av politiskt korrekta svälja att det inte var en nazist och att judar inte var tilltänkta offer. Så käften hålls istället … eller tjuter efter att gamle snuskgubben Biden ska blir president i USA.

Det är illa ställt med Väst.

Jag hade kunnat köpa att vi snabbt gick vidare från attacken i Österrike – lite som att man inte kan dröja vid varje bombräd när man är mitt uppe i ett krig – om vi gjorde det för att slå tillbaka och få höra om våra truppers framgångar med att skjuta ihjäl fiender i parti och minut.

Men det är inte orsaken. Orsaken är att de flesta inte tillåter sig att bry sig, eftersom att bry sig betyder att man måste ta ansvar. ”Hua mig, det går inte för sig” tänker den fega. Runt, runt går karusellen.

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 129 times, 1 visits today)