Skriven av 14:03 Ur ruinerna

Buhu-Bieler

SD:s Paula Bieler gillade inte att riksdagen inte gav henne ledigt för att kunna åka på bröllopsresa mitt upp i allt arbete som de “folkvalda” ska utföra. Alltså sade hon upp sig och konstaterade att hon nu lämnar riksdagen. Hon kommenterar det hela så här:

– Det är en viktig principiell diskussion att ta. Ska vi vara knapptryckare, på plats i riksdagen hela tiden, försaka våra privatliv, försaka våra familjer? Eller ska vi se över det här så att personer kan ha ett helt känsloliv, med barn, med familjer, med en förankring i en verklighet utanför det här huset.

Eh, ja. Är det korta svaret. Ett längre svar är att de redan som det är nu har det för bra. Det är inte mer än rätt att de personer som utgör landets högsta styrelse ska arbeta som myror under den tid de är satta att tjäna land och folk. Visst kan de få ha lite semester, någon vecka under sommaren kanske. Därtill kanske en helg eller två i månaden. Övrig tid ska flitens lampa lysa. De väljs på fyra år och under den perioden bör de snällt få sätta resten av livet på väntläge. Passar inte de galoscherna kanske man inte är engagerad av rätt orsaker och bör hitta något annat att göra. På så sätt är det rätt och riktigt att Bieler tackar för sig. Tyvärr är det alltför många av hennes kollegor som håller sig kvar eftersom de inser att yrket proffspolitiker idag är något av det slappaste och bekvämaste man kan ha.

I sammanhanget en eloge till den borttvingade S-toppen Ann-Sofie Hermansson. Hon blev sopgubbe efter politiken. Det är, till skillnad från att vara riksdagsman, ett hedervärt yrke.

(Visited 9 times, 1 visits today)