Skriven av 10:13 Artiklar, Krönika • En kommentar

Det blir aldrig som man tänkt sig

En valborgsmässoafton olik alla tidigare. Många offentliga firanden var inställda till följd av regeringens restriktioner för folksamlingar. Vi uppmanades att inte träffa äldre eller sjuka släktingar. Men i det lilla gick livet vidare och tillräckligt många gjorde det bästa av situationen för att denna mångtusenåriga tradition, även om den bara kallats Valborgsmässoafton sedan några hundra år tillbaka efter det tyska helgonet Sankta Walpurgis, ändå skulle leva vidare.

Men att fira runt den första maj sträcker sig betydligt längre tillbaka än så, inte minst i tidigare cykliska världsåskådningar eftersom dagen ligger perfekt inklämd mellan solhjulets vårdagjämning och midsommar. I det förkristna norden firades vid denna tid segerblot, men vad våra förfäder kallat den innan det vet vi ingenting om. 

En stor högtidsdag för vårt folk i tusentals år, som nu helt kapats av svenskfientliga intressen. När våra förfäder höll liv i segerblotet, och sedan i valborgsfirandet, kunde de svårligen tänka sig att globalister av allsköns slag under 1900-talet skulle utropa denna dag till ”deras”, och använda den till att paradera runt på gator och torg och ropa efter nationens upplösning Det blir helt enkelt sällan som man tänkt sig, och det är lika sant i dag som det var för tusen år sedan.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 777 times, 1 visits today)