Skriven av 13:58 Artiklar, Krönika

Landet är vårt

För många av oss är det en enkel sanning, men det betyder inte att vi då och då behöver påminna oss om den: att Sverige, vårt land, är vårt.

Städdag. Idag ska det städas och dammas. Så jag sitter och bläddrar i gamla tidningar och böcker. Inte sällan händer det just när jag ska städa. Ofta kommer jag på mig själv med att helt plötsligt och oväntat sitta och bläddra i gamla böcker som egentligen bara skulle flyttas på. 

Speciellt bildkavalkader är avkopplande. Man ser ett annat Sverige där mycket har förblivit sig likt, men ändå är så annorlunda. Byggnader har förändrats, kläderna ser annorlunda ut. 

På ögonblicksbilder från stadstorg från förr kan man se människor gå och samtala medan andra njuter av solen. Bilder från idag hade visat motsvarande människor med all fokus på sina mobiltelefoner där de konstant inhämtar nyheter från hela världen blandat med roliga bilder, skämt, senaste musiken, ja ni vet ju själva. Men framförallt är människorna annorlunda. De är blonda och mörkhåriga, de är långa och korta, somliga är tjocka men de flesta är smala. Men alla är vita.

Böcker som skulle marknadsföra Sverige, både i landet och utanför, var ganska populära förr. Jag bläddrar i två böcker från 1950-talet. En del saker känner man igen. Det är samma turistmål nu som då. Arkitekturen är delvis förändrad. De regionala skillnaderna var större. Men i gatuhandeln, på de långa stränderna, på åkrarna, ja överallt så ser man bara svenskar. 

Jag tittar vidare i äldre böcker: Bokfilmer om 1900-talets folkrörelser, bygdeböcker från olika delar av landet. Bläddrar i veckotidningar från sent 1900-tal och tidigt 1800-tal. Förvisso var det sparsmakat med foton men de förekommer och människorna känns igen. Kläderna må vara annorlunda, ämnena som diskuteras känns inte heller igen från idag. Men människorna är vita.

(Visited 440 times, 1 visits today)