Skriven av 21:37 Artiklar, Kultur

Svarta dagar – vita nötter

Även om vi inte sett slutet på dumheterna i samband med de senaste upploppen dirigerade av Black Lives Matter (och finansierade av vi vet vilka) finns det likväl en del lärdomar vi redan kan tillägna oss.

Oftast är det klokast att inte kommentera pågående händelser eftersom man aldrig riktigt vet hur de kommer sluta. Att inte ha tillräckligt med fakta gör att man riskerar att förlora trovärdighet då man kanske levererar en analys som när den skrev var rätt, men i efterhand visar sig vara helt uppåt väggarna fel. Ibland är det dock mindre farligt, speciellt när det handlar om skeenden som med jämna mellanrum återupprepas. Exempel: raskravaller (proteströrelser) i USA som sprider sig över Västvärlden (det är i Väst de sprids, du kommer aldrig få se vietnameser eller mongoler gasta om svarta liv och att dessa liv skulle spela någon som helst roll för dem).

Det hela är ett fenomen som tillhör Occidenten och i mångt och mycket ett uttryck för vitt självhat och självskadebeteende. Orsaken står att finna i de omstörtande ideologierna; i en medveten strävan från somliga minoriteter att bryta ner Väst och den vita dominansen samt åratal av politisk skolning som producerat rotlösa individer med ett förakt för det egna. Därtill, självklart, folkförflyttningarna under slutet på 1900-talet och fortsatt in i vår tid som helt förändrat demografin i de vita nationerna.

Egentligen är kravallerna och protesterna i USA inget uppseendeväckande sett till den moderna historien. Under 60-talet i USA hade vi kravallerna i Watts till exempel, för att inte tala om när fyra vänstervridna studenter sköts till döds av nationalgardet vid Kent State-universitetet 1970. Närmare i tid hittar vi kravallerna i Los Angeles 1992 samt Ferguson 2014.

Som jag noterade i en tidigare artikel på ämnet finns det en del jokrar i leken och det återstår att se hur detta kommer att fortsätta framöver. Jag tänker inte försöka se in i framtiden. Allt handlar om hur mycket detta är en del av den opposition som formerade sig i samband med att Donald Trump valdes till president. Vi läste hur politiker, journalister, företagare, professorer, lärare med flera pratade om att ”kampen” mot presidenten skulle fortsätta på ”gräsrotsnivå” och att man såg sig som en ”motståndsrörelse”. Beroende på hur väl man lyckats med detta arbete; hur mycket resurser man har och hur genomtänkt saker och ting är samt vilken nivå av organisering som finns kan det spela ut sig lite olika. Det återstår att se.

Redan finns det däremot en hel del att dra lärdom av. För somliga är detta gammal skåpmat, men för andra (som kanske upplever det som sker för första gången) är det viktigt att få en överblick och fördjupat förståelse.

Berättelsen är enkel: svarta (färgade) goda, vita är onda. Punkt.

Allt handlar om ras. Benjamin Disraelis konstaterande från fordom håller än idag. Proteströrelsen går under namnet Black Lives Matter och det torde räcka. Uppdelningen mellan svarta och andra är uppenbar, även om de tidvis lyckas mobilisera andra ”minoriteter” också. Berättelsen är enkel: svarta (färgade) goda, vita är onda. Punkt. Vita ska be om ursäkt, ta ansvar och göra bot och bättring. Vita singlas också ut. Både under de pågående upploppen som i LA exempelvis sätter svarta butiksägare upp lappar som förklarar att butiken ägs av svarta. Då kommer de undan. Om du inte är svart är det fritt fram att plundra.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 680 times, 1 visits today)