Skriven av 09:23 Artiklar, Kultur

Varför sågade fäderna av den stam de växte ifrån?

Det kan vara klokt att inte romantisera det förgångna för mycket, för sanningen är ju den att våra fäder faktiskt ”sågade av” den stam de satt på.

Att definiera Sverige blir svårare ju äldre jag blir, måhända för att ju längre jag lever desto fler timmar går åt till att försöka destillera åratal av reflektion till en slagkraftig, genomtänkt och livskraftig definition. En kort tid efter att jag blev ombedd att skriva om Sverige så satt jag vid matbordet och blev serverad fläskkotlett med sås och stekt lök, varpå det slog mig att jag aldrig ätit stekt lök till fläskkotlett någon annanstans än i Sverige. Jag skrattade inombords när jag insåg att efter alla dessa år halkar jag in på mat när mitt fosterland kommer på tal. Det är humoristiskt på så många plan att jag inte ens vet var jag ska börja.

När jag ställs inför en intellektuell uppgift så har jag två tillvägagångssätt för att optimera min mentala kapacitet; vedhuggning och böcker. Eftersom klockan var sent så passade det sig illa att låta yxhuggen eka över fälten, så jag ställde mig framför bokhyllorna och lät magkänslan styra. Mina ögonen fastnade på Svenska folket genom tiderna nr 11, en lärobok för årskurs 3 i gymnasiet, min morfars lärobok från vårterminen 1941. 

Nu kanske ni tror att det är en bok som stillar den nationalromantiska hungern men det är betydligt mer komplicerat än så. Det jag läste blev så mycket mer än vad jag hade anat.

En gammal bok har en speciell doft. Det är svårt att förklara om du själv inte har luktat på gamla böcker, så om vi lämnar min något udda början på föregående mening därhän och raskt går vidare till vad gamla böcker är så är de detta; de är, betydligt oftare än nu, mer gedigna, reflekterande. Ett hantverk som har tillåtits att ta sin tid. Bladen har en annan känsla och en gulnad färg, och när du öppnar boken så infinner sig en speciell känsla av tyngd; det är den tunga kunskapen som har infunnit sig, och det är din plikt att förkovra dig!

Det första kapitlet är ”Tankelinjer vid århundradets början” och börjar med ett tal som Erik Axel Karlfeldt höll för Uppsalas studenter, där han berättar om tidigare sekel och ungdomens positiva framtidstro. Nathan Söderblom talade även han denna dag, men hans festtal återges inte i boken. Han talade tydligen om frigörelse och utveckling. 

Så kommer sidan 12: ”Hand i hand arbetade liberalism och socialism för att frigöra medborgarna från de sista resterna av det feodala och patriarkaliska samhällets institutioner”. Det är här det slår slint i hjärnmaskineriet. Låt mig citera lite mer: ”Murbräckorna hette näringsfrihet, frihandel, allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet, församlingsfrihet, samvetsfrihet, lärofrihet, religionsfrihet”, och författaren menar att ”…jorden som en blomstrande lustgård hade sålunda avlöst det kristna hoppet om nya himlar och en ny jord”.

Är studenternas hopp och förtröstan det som vi finner på den andra sidan barrikaden? 

(Visited 205 times, 2 visits today)