Skriven av 12:13 Artiklar, Kultur

Ära, öde och seger

Finns det något svenskt litterärt verk som besjunger fosterlandets heroism kraftigare än Fänrik Ståls sägner? Knappast, menar Jalle Horn.

Finns det något svenskt litterärt verk som besjunger fosterlandets heroism kraftigare än Fänrik Ståls sägner? Knappast! Någon kanske invänder att Johan Ludvig Runebergs diktverk sjunger om tappra finska soldater i ett krig på finsk mark. Men Finland anno 1800 hade varit inkorporerat i det svenska riket i många hundra år, det fanns även många svenska soldater i kriget 1808-09, befälen var svenska och Runebergs familj var svensk. Han själv skrev litteratur enbart på svenska.

Runeberg bodde visserligen på finsk mark (en mark som sedan fredsslutet 1809 tillhörde det ryska väldet) och Fänrik Ståls sägner präglas av en rejäl dos finsk nationalism. Både det finska landet och folket hyllas i boken. Runeberg kallas mycket riktigt för Finlands nationalpoet. Svenskt eller finskt kan dock vara detsamma i det här sammanhanget – Runeberg skildrar händelserna från kriget lika mycket från svenskt som finskt perspektiv, och bokens svenska språk ger den ändå en helt särskild svensk lyster. Dess heroism och frodiga berättarglädje gör att den har fungerat som svensk nationaldikt, nog så mycket som finskt.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 128 times, 1 visits today)