Skriven av 06:44 Artiklar, Sverige

Bort med allt rasistiskt

Svensk rasism i form av glass, igen. Hur ska vi bemöta dessa återkommande dumheter? Kanske är det lika bra att göra som kritikerna vill?

Minns du det stora glassdebaclet 2005? Stig Wallin (grundare av 5i12-rörelsen) såg GB:s reklam för “Nogger black” och det tog hus i helvete:

– Jag läste dem som “Nigger + lakrits = sant”. Det var omöjligt att inte se det som en anspelning på rasism, sa han då till Aftonbladet. Reklamen anmäldes. GB utsattes för påtryckningar. Gammelmedia hoppade på tåget.

Det blev inte så mycket mer av det hela och glassen försvann 2007, mer på grund av vikande försäljning än något annat kan vi antaga. Tyvärr försvann inte otyget med att se rasism överallt.

Aktivisten och konstnären Antonie Grahamsdaughter hävdar släktskap med nordamerikanska indianer (ursprungligen kommer hon från Kanada) och är arg på Triumfglass. De har nämligen en glass som heter Sitting Bull, med en bild på en indanpojke på omslagspappret. Det är “kränkande” och “förlöjligande” anser hon. Att använda Sitting Bull på det sättet, menar Antonie Grahamsdaughter, får konsekvensen att hon (och alla andra indianer) “inte finns som människor”.

Grahamskärringen är ännu en av alla dessa gaphalsar som alltid dyker upp i kölvattnet av BLM eller liknande. När det finns en kontext att verka i så tar de chansen. Det är som att de sitter i vassen och bara väntar. Antonie Grahamsdaughter har inte varit overksam i vassen heller. 2016 lanserade hon workshopen Flyga Drake #Sharing Culture på Sprint Gymnasiet i Stockholm. På hennes hemsida läser vi:

“Ett femtiotal ensamkommande nyanlända ungdomar och elever deltog och delade med sig av sina kunskaper och kultur. Workshopen Flyga Drake genomfördes under mars- maj 2016 och avslutades med Drakflygning på Gärdet.”

Triumfglass säger att det är “mycket möjligt” att glassen tas bort ur sortimentet eller att man byter namn på den. Om folkgrupper känner sig kränkta tar de nämligen “på mycket stort allvar”. Glassen har funnits sedan 1983 och är ett av företagets mest populära. I mer än 30 år har ingen blivit kränkt av den, nu är frågan om den hinner fylla 40?

Hur Sitting Bull (som tillsammans med en grupp indianer turnerade runt med Buffalo Bills show om vilda västern) hade tyckt om att finnas med på en glass i Sverige kommer vi aldrig att få veta. Tur då att det finns många som kan bli kränkta å hans vägnar.

Kanske är det lika bra, att glassen görs om och att olika lag byter namn. Varför inte radera varje spår av indianer, färgade av olika de slag och deras kultur från Väst? Låt oss döpa allt som har med oss att göra med namn från vår egen historia, det finns långt mycket mer – och bättre – att välja mellan.

Sitting Bull-glassen kan heta “Engelbrekt” och Frölunda Indians kan istället knyta sitt namn till hjältekonungen Gustav Adolf den store som grundade Göteborg. I den mån vi tar influenser utifrån, låt oss ta från oss själva. Vi har vikingar och karoliner, det både räcker och blir över.

Det är ju inte mer än rätt. Om det nu är så kränkande, allt det vi gör, så kan vi sluta med det. Att vi har karikatyrer på omslag eller kallar lag för indianer är en form av uppskattning. Vi behandlar andra precis som vi behandlar oss själva (Kalles Kaviar är väl rasistiskt den med kanske. Vi borde han en svart unge där, som man sedan kan säga måste tas bort för att den är rasistisk).

Det finns inget rim och reson i detta. I grund och botten handlar det om att dessa aktivister hatar vita, de hatar våra länder och vår kultur. Men de vill också dra nytta av den, suga bidrag till sina projekt. Har vi inte tillräckligt med färgade i reklam och på produkter så är det rasism och har vi dem är det också fel. Sådana som BLM, Afrosvenskarna eller Antonie Grahamsdaughter kommer aldrig blir nöjda. Därför gör vi bäst i att be dem flyga och fara. Passar inte galoscherna här i Sverige, stick! Låt det vara vårt budskap till dem.

(Visited 437 times, 1 visits today)