Skriven av 09:29 Artiklar, Kultur

Den gudomliga försoningen

Ett folk och flera gudar, klarar vi det? Det måste vi. En verklig nationell opposition behöver försoning och endräkt.

”Frågar man dig var du har sett gudarna, som du vördar så djupt, och hur du kan veta att de finns, så svara: för det första är de synliga även för vårt öga; dessutom har jag inte heller sett min egen själ, men vördar den ändå. På samma sätt sluter jag mig till gudarnas tillvaro av de bevis på deras makt jag ser överallt, och ärar dem.”

Självbetraktelser; Tolfte boken, Marcus Aurelius

När jag identifierade mig själv som hedning från att jag var mellan 13-14 år gammal, så hade jag inte en åsikt om kristendomen eller dess kyrkor annat än att jag inte kände någon som helst dragning till det. Jag var likgiltig till nuet, men eftersom jag visste att vi i min morfars ätt haft ett flertal präster och kyrkoherdar sedan flera hundra år tillbaka, så satte jag ett värde i att mina förfäder var Guds män, om än inte min gud. 

Jag blev inte ens kritisk mot kristendomen när jag spelade bas i ett black metal-band som du aldrig hört, utan det tog ända till min morfars begravning innan jag började slipa den mentala stridsyxan. Prästen som höll morfars begravning log. Det var allt. Han log på begravningen för den enda man jag verkligen såg upp till. Efter det blev det inbillade hånet en ursäkt för att se kristendomen och dess folk som fiender mot mig och mina gudar, Olof den helige blev själva sinnebilden för ett spirituellt virus som begått övergrepp mot mitt folk, det hedniska nordiska folket, som bränt upp våra blotplatser och byggt kyrkor där istället. 

När grunden nu var lagd handlade det endast om att motivera ställningstagandet, läsa Den forna seden (den boken är en helt annan diskussion, tro mig) och lyssna på gamla skivor av Dimmu Borgir. Nej, historien jag berättar var inte så linjär, men mitt förhållande till kristendomen var inget ställningstagande som jag önskade vidareutveckla, men när jag väl började göra det så blev det som när du ska gräva upp en sten i trädgården; stenen var större än du först trodde. 

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 201 times, 1 visits today)