Skriven av 09:31 Artiklar, Kultur

Problematiska pysselboken

En reflektion över pysselboken Jag lär mig Sverige. Vad är det för Sverige som lärs ut är frågan, och är det rätt bara för att det är sant?

Jag lär mig-serien är en serie pysselböcker för barn mellan fyra och nio år. Några, såsom bokstäver och siffror, är inriktade för de yngre inom spannet, medan ämnen som kroppen, rymden och Sverige är för 6-9-åringar. Med hjälp av klistermärken, ifyllnad av färger, labyrinter o.d. ska man med lite skoj lära sig mer om ämnet ifråga.

Pysselboken om Sverige är rätt välgjord med landskapsdjur, berömda svenskar, slottet, vikingar, samer, raukar, fiskarter och annat som är särskilt för Sverige. Den är utmärkt inte minst för svenskar som bor utomlands, så att barnen kan lära sig lite om hemlandet och lära sig läsa svenska i all enkelhet.

Men vad gör den mörkhyade pojken på första och därmed definierande plats? På utsidan befinner sig pojken längst upp till vänster, d.v.s. där man först lägger ögonen. Han är också första person när man slår upp boken och barnet ska skriva sitt namn; pojken har en pratbubbla med orden ”Jag heter…”. Flickan under, där man ska skriva sin ålder, är dock ljus i skinnet. Men hon får hamna i skuggan.

Mörkhyade personer återkommer med jämna mellanrum. Även om det återspeglar verkligheten i dagens Sverige är det lite väl magstarkt att de mörkhyade räknas som nummer ett. Tyvärr är det alltför typiskt. Det kan förvisso ses som lite löjligt att problematisera sådana inslag, men om jag vill lära mig någon om Frankrike, inte är jag ute efter förortsaraber som exempel i boken; snarare Karl den store, Gaugain, Napoleon och allsköns någorlunda ljushyade grodätare – d.v.s. typerna (med glimten i ögat). Och om boken skulle handla om Jordanien, inte skulle vart femte  barn var ljushyat i boken. Och var är förresten de gulhyade, varför får inte de vara med? Den bruna pojken på framsidan håller en dalahäst i handen, en av några ursymboler för Sverige.

När man – med det öppnaste sinnet i världen – tänker efter blir det bara helt fel. Den brunhyade pojken är ju inte urtypen för det svenska. Men så fungerar tyvärr propagandan. Pysselboken kom ut 2017 och alla som har uppmärksammat läroböcker, barnprogram m.m. de senaste 20 åren ser hur sådana inslag har blivit standard. Det ursvenska är för propagandisterna mörkhyat. Det ska hamras in.

Nåja, boken är inte helt utan humor. Sidan med dans runt midsommarstången utgörs av leken ”Finn fem fel”. Själv hittade jag sex fel – i båda bilderna tillsammans. Åsyftas möjligtvis de tre mörkhyade?

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 153 times, 1 visits today)