Skriven av 13:36 Kultur, Ur papperstidningen

Ungdom av idag

“Det sägs att den mest konservativa generationen på länge håller på att växa upp så det ska bli spännande att se resultatet.”

UR NATIONALISTEN NR. 9 | Romanen Ärans väg skrevs av Robert Anson Heinlein 1964. I den möter vi en ung amerikan, Oscar Gordon, som ligger vid universitetet. Han ska skriva en uppsats om patriotism. Han anser att detta är något positivt, en ädel känsla att vurma för och bygga upp – känslan för det egna landet. En känsla som innebär att man till och med kan våga livet för detta land.

Detta skriver han i uppsatsen. Men se det skulle han inte ha gjort…! För detta är på 1950-talet och universiteten började redan då invaderas av vänsterister. Så den unge mannen tonar ner sina mer radikala synpunkter i texten och blir sedan godkänd.

Detta torde spegla ett fenomen som även dagens unga i vårt land känner till – de unga som har något bakom pannbenet. De är i skolan, de går gymnasie- och universitetskurser för att skaffa en utbildning, men de stöter på en dubbel mur i form av 1) de sedvanliga kunskapskraven 2) vänstertendensen i allt som lärs ut. Så de måste anpassa sig, som Oscar Gordon i Heinleins roman.

Redan som unga måste traditionsmedvetna människor utveckla någon form av överlevnadsstrategi i det fientliga, extremmodernistiska samhällsklimat som råder.

Detta är en aspekt att begrunda i ”tema ungdom”, temat i detta nummer som handlar om sveket mot de unga. Detta svek yttras bland annat i hur de inte behandlas schysst i skolan, hur de hjärntvättas till vänsterrobotar av en ledning som ger sig ut för att vara opartisk men som ”mellan raderna” (och ibland öppet) är tämligen vänsterinfluerad.

Med andra ord: högermänniskan diskrimineras idag i svensk utbildning. Men detta är känt, säger den luttrade traditionalisten; högerfolk bör därför inte gå på universitet, är rådet. Bara utbildningar såsom de till advokat och läkare är brukbara; att däremot ta striden i ideologiskt nerlusade ämnen såsom historia, litteratur, filosofi är inte värt mödan.

Gentemot detta säger jag: ånej… För visst kan man som högermänniska gå på universitet. Att som ung ligga vid universitet har sin charm, oavsett ledkulturen. Studier kan vara kreativt stimulerande, såsom detta att via skrifter dyka ner i gångna tiders arv. Nåväl, redan när undertecknad läste i Uppsala på 80- och 90-talet var nog vänsterismen påfrestande. Men den undveks genom att i slutändan välja språkstudier; sanskritgrammatiken kunde de minsann inte förvränga och genuscertifiera…

Så den unge högerradikalen kan med gott humör läsa vid universitet, läsa språk och annat. Han måste kanske som mannen i Heinleins roman tona ner lite av de radikalaste sidorna men han kan ändå göra bra mycket. 

Till exempel universitetsuppsatser behöver ju inte vara odödliga mästerverk; de måste framför allt klara examinering, få godkänt. Om högermannen sedan anser att uppsatsen ifråga var för feg så får han skriva en modigare version sedan, när han tagit examen, från en styrkeposition så att säga.

Redan som unga måste traditionsmedvetna människor utveckla någon form av överlevnadsstrategi i det fientliga, extremmodernistiska samhällsklimat som råder.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 291 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This