Skriven av 16:06 Artiklar, Kultur

Visa lite lämpligt förakt

Det är inte naturligt för oss att vara föraktfulla mot andra, i vart fall inte öppet. Kanske är det…

Våra europeiska bröder i Öst- och Centraleuropa levde länge under socialistisk terror. Särskilt obehagligt var det för folken i länderna hitom Ryssland eftersom deras stater tvingades in i den socialistiska ordningen efter andra världskriget. Även om det fanns många personer som uppskattade den kommunistiska samhällsordningen, ansåg majoriteten av människorna att de så att säga hade kidnappats av främmande makt och en främmande ideologi.

Alla tycker inte om Katarina Janouch, av diverse olika skäl. Det kan vara detsamma här. Som del av en familj som flydde från det kommunistiska Tjeckoslovakien under efterkrigstiden har hon hur som helst intressanta saker att säga. Nyligen talade hon i en av Sveriges många alternativmediekanaler om sitt gamla hemland och hur det var när familjen levde under socialistiskt förtryck. Givetvis var det hemskt på många sätt. Det känner vi alla till och måste påminnas om.

Men vi måste också gång på gång påminnas om en annan sak hon nämnde under resonemanget. Det var inte bara så att människor upplevde känslor av lidande, svek o.d. De kände även djupt förakt för vissa människor. Självklart avskydde man politiska ledare som tog Sovjets parti. Men i arbetslivet och vardagen var föraktet också ständigt närvarande. Föraktet träffade alla överlöpare och kollaboratörer, som dagligen hjälpte den kommunistiska regimen och i längden Sovjetstaten.

Föraktet träffade alla överlöpare och kolloboratörer, som dagligen hjälpte den komunistiska regimen och i längden Sovjetstaten.

De flesta av oss har nog träffat människor från Baltikum, Polen, Tjeckien, Ungern, Kroatien etc som har berättat om det där föraktet de kände för överlöparna i sitt eget land. Det var en naturlig känsla för många av invånarna. Hur skulle de annars förhålla sig till förrädare, oavsett om dessa överlöpare på olika sätt tvingades till nesliga handlingar i form av spioneri, splittring, svek m.m.?

Det är viktiga erfarenheter att betänka nu när den sortens handlingar på allvar har nått våra breddgrader. Hur ska vi förhålla oss till alla de journalister, akademiker, politiker, kändisar, lärare, myndighetspersoner m.m. som dagligen förråder sitt eget land och folk? De kanske inte förstår bättre. Men är det verkligen en ursäkt för att inte förakta dem, känna ett djupt äckel för dem? För det är på många sätt den naturliga känslan i det fallet, precis som det var för Katarina Janouchs familj.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 73 times, 1 visits today)