Skriven av 16:30 Kultur

Kommer Bulletin med något nytt?

Bulletin har beskrivits som en ny konservativ tidning på högerkanten. Men mycket tyder på att det blir ännu en i raden av liberala medier.

Det har tisslats och tasslats i Mediesverige en tid om en hemlig högersatsning som varit på väg. Pusselbitarna har stegvis fallit på plats när välkända liberalkonservativa debattörer lämnat sina nuvarande arbeten. Paulina Neuding, Per Gudmundson, Carolin Dahlman, Thomas Gür, Alice Teodorescu Måwe och Tino Sanandaji är några av de namn som först läckte ut.

Några av dem är vassa skribenter som stuckit ut i ett väldigt slätstruket medielandskap. Snart avslöjades också att Ivar Arpi sagt upp sig från Svenska Dagbladet för att bli en del av den nya mediesatsningen.

Starka avtryck i gammelmedia

Ivar Arpi (CC 4.0)

Inte minst Arpi och Gudmundson har gjort avtryck under sina perioder på Svenska Dagbladet. De har tilltalat en ny publik och vågat ta tag i frågor som många vill läsa om. De har kritiserat genusflum, ifrågasatt massinvandringen och vågat titta på exempelvis samband mellan brottslingar och etnicitet. Även Teodorescu Måwe var en frisk fläkt när hon arbetade på Göteborgs-Posten.

Med laguppställningen som dittills hade presenterats var jag försiktigt positiv. Satsningen, som ska gå under namnet Bulletin, skulle nog bli något som jag skulle kunna tänka mig att läsa. Däremot fick jag intryck av att skribenterna skjuter sig själva i foten. Ivar Arpi når en enorm publik som ledarskribent på Svenska Dagbladet. Detta byter han mot ett nystartat nätmagasin som kommer att ha en betydligt mindre läsekrets.

Åsiktskluster

Givetvis kommer de olika skribenterna få med sig många läsare. Neuding har säkerligen en lojal läsekrets från Neo och Kvartal. Sanandaji har en stor följarskara på Facebook, en stor del SD-anhängare som uppskattar hans ekonomiska bevis på att invandringen inte är lönsam.

Men de som söker sig till Bulletin kommer till stor del vara människor som redan vet vad de tycker, ungefär som läsekretsen här på Nationalisten. Ett flertal starka profilerade skribenter lämnar nu gammelmedia och hamnar i ett eget åsiktskluster.

När de startar kommer de med all säkerhet få en enorm tillströmning av besökare och många kommer omedelbart lösa prenumerationer (eller vad de kommer ha för ekonomisk lösning). Sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater lär visa stort intresse. Många från vänsterkanten kommer söka sig dit för att hitta angreppspunkter mot det nya högerprojektet.

Hade Arpi och Gudmundsson kunnat göra mer nytta om de stannat på SvD, istället för att gå över till Bulletin? Klicka för att Tweeta

Vilken inriktning får Bulletin?

De skribenter som släpptes till en början tillhör en liberalkonservativ sfär som setts som antingen uppkäftiga och som vågat gå lite utanför åsiktskorridorens snäva väggar, möjligen Neuding undantagen. Nu har dock ytterligare ett par namn släppts. Den gamla folkpartiledaren Lars Leijonborg och transvestiten Fredrik Ekelund kommer att arbeta med projektet. Leijonborg satt i Fredrik Reinfeldts regering, mer borde inte behöva sägas. Ekelund har hamnat i någon slags liberal fåra där han ogillar identitetspolitik men mer än gärna skriver om transfrågor.

Lars Leijonborg tillsammans med de andra partiledarna i “Allians för Sverige” 2005 (Foto: Wikimedia Commons – CC 2.0)

Ryktet om en ny konservativ nättidning tycks alltså starkt överdriven. Det som enar skribenterna är inte konservativism utan liberalism och tyngden tycks ligga åt det socialliberala hållet. Det är inte oväntat när Paulina Neuding står bakom projektet men med ryktesspridningen kring projektet hade man väl hoppats på något annat.

Upp som en sol…

Marknadsföringen av projektet har hittills varit framgångsrikt. De har sått rykten och skapat stort intresse och nyfikenhet. Men hur länge kommer det att hålla. Behöver Sverige en ny liberal tidning? Kommer Lars Leijonborg ge läsarna vad de vill ha, eller behöver?

Jag tror att den stora gruppen Sverigevänner som inledningsvis kommer att jubla över projektet snart kommer att dra sig undan. När nyhetsmagasinet Fokus i slutet av november beskrev vad de då visste om Bulletin konstaterade de att det i kretsen finns en utbredd oro över att Sverigedemokraterna ska bli det dominerande partiet på högerkanten. De här människorna drömmer om den gamla Alliansen. De vill ha M, Kd, C och L i regeringen.

Bulletins syfte är att stjäla röster från Sverigedemokraterna till den gamla "Alliansen" av massinvandringspartierna M, KD, C och L Klicka för att Tweeta

Flera av skribenterna kommer att skriva om saker som SD-väljarna gillar men de kommer att hylla de gamla allianspartierna. Bulletins syfte blir att ta väljare från Sverigedemokraterna. Oavsett om detta kommer att ske tydligt eller mer diffust så kommer många SD-väljare att känna sig obekväma med detta. De kommer inte tycka det känns bekvämt att läsa Lars Leijonborg. Ju närmare valet vi kommer desto mer lär magasinet propagera för gammelpartierna.

Någon enorm liberal läsarskara lär de inte heller få. En majoritet av Sveriges ledarsidor är liberala. Det finns också tidningar som Fokus och Axess att konkurrera med, liksom Neudings gamla tidning Neo.

Frågan är om Bulletin kommer att sticka ut i det liberala medielandskapet. Flera av skribenterna stack ut i sina tidigare sammanhang, men det beror egentligen inte på att de är särdeles unika i sina tankegångar utan för att de rört sig i slätstrukna miljöer. Nu ska skribenterna tävla mot alternativmedias bästa skribenter, tidningar som inte bryr sig alls om åsiktskorridorer eller tabun. Varför ska läsarna välja Bulletin istället för exempelvis Samtiden om de är lagda åt det lite tamt konservativa hållet? Här har vi en lång rad skribenter som stuckit ut i sina sammanhang, men det är väldigt tveksamt om deras publikation kommer att sticka ut i floran av tidskrifter och nätmagasin.

(Visited 388 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This