Skriven av 10:12 Kultur

Mordet på Daniel Wretström

17-årige Daniel Wretström mördades den 9 december 2000. Det här är berättelsen om hur media piskade upp en hatstämning som drev fram mordet.
Daniel Wretströms grav

Daniel Wretström skulle i år ha fyllt 37 år. Kanske skulle han ha haft familj och barn och som så många andra kämpat för att barnen skulle få så bra framtidsutsikter som möjligt. Det är vad föräldrar brukar göra. Man kan fundera på vad han skulle ha arbetat med, vilka vägar livet skulle ha tagit honom. Hur hans liv än skulle ha formats så vet vi att det inte blev så.

Daniel Wretström fick inga barn. Han fick ingen framtid. Daniel Wretström plågades till döds, natten till den 9 december år 2000. En utdragen och brutal misshandel som slutade med att en av gärningsmännen skar av honom halspulsådern. Han blev 17 år.

Mordet

Daniel Wretström hade lämnat en privat fest i Salem runt midnatt. Han var klädd på ett sätt som signalerade att han var nationalist, en för denna tid ganska typisk skinhead-klädsel. Han var inte särskilt bekant med området och tycks ha irrat tämligen planlöst i sökandet efter en busshållplats. Vid en ungdomsgård fick han kontakt med två svenska flickor som han frågade efter vägen till centrum. En invandrare kom fram och började slå med en nyckelkedja mot honom medan en av flickorna började vifta med en tändare. Ett mindre bråk uppstod och Daniel lyckades med hjälp av en man som jobbade på fritidsgården ta sig därifrån i förhoppning att slippa bråk. Enligt de inblandade i mordet delade Daniel ut en lavett mot en av flickorna men detta har inte kunnat styrkas och uppgifterna har varit motsträviga varför man kan anta att detta inte hänt.

Vid en busshållplats blev han upphunnen. Nu hade gänget vuxit och bestod av över tio personer. De båda flickorna försökte hetsa sina manliga vänner att angripa Daniel. Pojkarna började misshandla Daniel som försökte fly från platsen. Vid ett tillfälle fick han kontakt med föraren i en bil som passerar. Han hoppade upp på motorhuven och höll sig fast men en av gärningsmännen i det multietniska gänget drog loss honom från bilen, han tog sig upp mot bilen igen och blev åter neddragen och misshandeln fortsatte och blev allt grövre. Bilens förare uppfattade aldrig att situationen var sådan utan trodde att Daniel var en i det mångkulturella gänget och ville bara så fort som möjligt komma bort från platsen.

Daniel hamnade liggande i ett dike. En av gärningsmännen tog en planka och slog honom upprepade gånger i huvudet så han tappade medvetandet. En av ungdomarna ringde till sin storebror och sprang iväg för att hämta honom, efter några minuter kom de springande till platsen. Brodern satte sig över den medvetslöse Daniel Wretström och högg honom flera gånger i ryggen med i kökskniv som han tagit med sig. Därefter drar han upp den medvetslöse Daniels huvud och skär i hans hals med det uppenbara målet att döda 17-åringen. Avslutet liknar på många sätt avrättningar som spridits av ISIS. Mördaren, som själv är muslim, ska också ha sagt något i samband med att han skar av halspulsådern, men vittnen uppfattade inte vad. I förhör berättade han att han tog med sig kniven för att han hatar skinnskallar.

Knivmannen sprang från platsen och snart gav sig resten i gänget av därifrån, bland annat ropande “Krossa rasismen”.

Mordet på Daniel Wretström var ett politiskt tortyrmord. Läs om mordet som sände chockvågor över hela världen. Klicka för att Tweeta

Undermåligt polisarbete

Mordet följdes av ett slarvigt polis- och åklagararbete. I förundersökningen ter det sig uppenbart att de två flickorna var drivande i mordet, en av dem slet till och med ner Daniel från bilen där han försökte rädda sitt liv. Båda hade blod på kläderna. Vittnen pekar ut dem som uppviglande vid flera olika tillfällen. Ett vittne berättar bland annat att han hör en flicka skrika “jävla rasse, stanna om du vågar, är du rädd”. Vid olika förhörstillfällen kommer de också med olika uppgifter, men polis och åklagare väljer att bara se dem som vittnen.

Det tog också onödigt lång tid innan polisen började hålla förhör med vittnen och misstänkta. Gärningsmännen hade gott om tid på sig att prata ihop sig.

Ett vittne har berättat i en intervju med Dagens Nyheter berättat om hur hon två veckor efter mordet återvände till brottsplatsen för att bearbeta det hon såg.

När hon satte sig i snön på den plats där hon mötte Daniels borttynande blick hände nästa, helt absurda sak. Precis där hon satte sig kände hon att det låg någonting hårt. Det visade sig att det var kniven, mordvapnet.

– Jag minns att jag tänkte att det är för mycket, finns det ingen djävla gud , eller … Polisen, som hållt några rätt förvirrade förhör med mig, hade inte ens lyssnat på mig när jag förklarade var Daniel blev mördad …

Skandaldom

Den 23 mars 2001 kom domen mot knivmannen. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård. Efter ett flertal permissioner blev han utskriven den 8 december 2004, nästan på årsdagen fyra år efter mordet. De övriga åtalade dömdes till samhällstjänst eller dagsböter. Under 2 000 kronor blev priset för flera av gärningsmännen.

Det är svårt att inte se domen som annat än ett hån. Ett hån mot Daniel Wretström. Ett hån mot unga svenskar. Ett hån mot alla rättskaffens människor. En undermålig förundersökning som redan där frikände flera inblandade ledde vidare till att en person var under vård mindre än fyra år och några andra inblandade fick jobba några timmar eller betala struntsummor till staten.

Straffet för att tortyrmörda en 17-årig svensk pojke? En klapp på axeln. Klicka för att Tweeta

Samhällets reaktion

Mordet kom inte oväntat. Tvärtom var det en naturlig upptrappning från etablissemangets sida. Drygt ett år tidigare hade de fyra stora Stockholmstidningarna och deras lokala varianter kört en stor uthängning av främst nationalister där man blandade samman nationalister med mc-gäng och tillskrev dessa såväl epitet som kriminella gärningar som inte stämde med verkligheten. En hatstämning från media piskades upp och uthängda blev bland annat av med arbeten till samma mediers illa dolda glädje. I en kort text beklagade en av tidningarna att personer som var namne till de uthängda hade råkat illa ut, i någon form av instruktion till läsarna att angripa rätt personer.

På årsdagen för publiceringen hyllade tidningarna sin tidigare hatkampanj. Några firade med nya uthängningar och för andra året i rad krävdes förbud mot “nynazism” och man målade upp unga nationalister som ett stort hot mot samhället. Regeringens representanter Göran Persson (statsminister), Mona Sahlin (demokratiminister) och Thomas Bodström (justitieminister) gick ut i Expressen och lovade att “Vi ska krossa dem”. Drygt en vecka senare mördades Daniel Wretström.

Media rapporterade kort om att en skinnskalle mördats men var inte intresserade av personporträtt eller av att på andra sätt mänskliggöra honom. Tidningarna enades också om att gärningsmännens version om att Daniel skulle ha slaget en av flickorna var sann och trumpetade ivrigt ut detta. Daniel Wretström anonymiserades samtidigt som man karaktärsmördade honom. Mordet som i i allra högsta grad var politiskt motiverat beskrevs som ett ungdomsbråk där alla, utom möjligen Daniel, var offer.

Efter att cirka 1 000 nationalister samlats vid mordplatsen en vecka efter mordet började medierna dra öronen åt sig. När Salemmanifestationen blev en årlig sammankomst valde medierna att fokusera på vilka som deltog, man svartmålade manifestationsdeltagare, samtidigt som man hyllade motdemonstranter som kom till Salem för att med våld försöka stoppa demonstrationen. Riksdagspolitiker som Gustav Fridolin (Miljöpartiet) och Kalle Larsson (Vänsterpartiet) deltog i de våldsamma protesterna och hyllades för det. Journalister drog i anhöriga till Daniel Wretström och krävde att de skulle ta avstånd från såväl Daniel som manifestationerna. Först då var de beredda att skriva något om människan Daniel.

Läs också Magnus Södermans artikel Salemmanifestationen och hedrandets årtionde

Vem var Daniel?

Daniel Wretström
Daniel Wretström

Jag har i den här texten valt att utelämna namnen på de inblandade i mordet. Det är Daniel Wretströms namn som jag vill att läsaren ska ha med sig. Hittills i den här texten har mordet och den efterföljande rättsprocessen avhandlats. Det är ungefär så det har varit.

Men Daniel var en ung man med drömmar. Av sina vänner beskrivs han som omtänksam och omtyckt av sina vänner. Han var intresserad av musik och spelade trummor i ett nationellt orienterat band vid namn Vit legion.

En vän till mig berättar om hur han och Daniel hamnade på en fest och kom att språka med varandra i köket dit båda dragit sig undan för att slippa stojet utanför. Över några öl berättade Daniel om sina framtidsdrömmar, om hur han ville arbeta för ett svenskt Sverige. Musiken såg han som ett medel och trivdes i skinheadrörelsen men berättade att han, när han blivit äldre, ville ge sig in i mer politisk aktivism.

Nu blev det inte så. Ingen vet vilka vägar hans liv hade tagit. Media hade piskat upp en hatstämning som drev två unga svenska flickor att hetsa sina vänner, främst med invandrarbakgrund, att slå och sparka på den för dem okända killen för att han var nationalist. Man lät det inte stanna där utan slog honom medvetslös och knivdödade honom slutligen. Allt i antirasismens namn. Det var ett politiskt motiverat mord på en oskyldig nationalist.

Jag önskar att ingen ska behöva uppleva den skräck och ångest som måste ha genomsyrat Daniels sista stund i livet. Och därför måste vi för alltid hålla Daniel Wretströms namn levande.

Daniel Wretström – närvarande!

Om den här artikeln

Den här artikeln bygger på flera källor. Även om jag skrivit om detta mord tidigare och mycket väl minns detaljer så har jag valt att endast skriva sådant som jag kan styrka med källor. Bland tryckta källor finns tidningen Folktribunen nr 4, 2000 och nr 1, 2001. Även samtidsmagasinet Salt nr 7, 2001 har använts. Förundersökning och dom finns publicerat av Schournalisten på Flashback. Skribenten har också beskrivit händelseförloppet och följt upp vad de inblandade i mordet har gjort sedan dess. Hans granskning börjar här och fortsätter till trådens slut. Där finns även personuppgifter om gärningsmännen.

Specialsändning med anledning av årsdagen

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 3 074 times, 3 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This