Skriven av 10:42 Krönika, Kultur

Varför gråter mamma? – En julsaga

Julen är en familjehögtid. Tyvärr infinner sig inte den äkta julstämningen i alla familjer. Det här är en mörk saga som manar till eftertanke.
En julsaga

Julaftonsmorgon

Mitt på gården står en stor gran med en elektrisk ljusslinga. Ett par lampor har slocknat men det är inget man lägger märke till då helheten andas frid. Snön ligger som en vit bädd över innergården, trots att det fortfarande är mörkt ute reflekterar snön ljuset från granen och några fönster. Nedanför ett av fönstren står en kärve som domherrar, blåmesar och någon enstaka koltrast just börjat flockas kring efter nattens vila. I fönstret lyser en julstjärna och en adventsljusstake som inramas av vita julgardiner med glada tomtar på.

Där inne bor Johan och Mathilda med sina föräldrar. Johan är sex år och Mathilda fem. Just nu ligger de i det gemensamma sovrummet och har precis vaknat. De är nyfikna på vad julaftonen kommer att ge dem för upplevelser, och kanske ännu viktigare, vad som ligger i paketen som de sett i garderoben. Men barnens ivriga förväntan blandas av en annan känsla. Oro. De hade just tänkt springa ut i köket för att äta julgröt och dricka varm choklad och tigga om att få varsitt paket redan på morgonen när de hörde ljudet. Ett tyst snyftande. Barnen känner igen ljudet allt för väl. Det är mamma som gråter.

Mamma har låst in sig på toaletten och försöker kväva sina snyftningar i en handduk för att barnens julstämning inte ska förstöras. Hon känner sig som en dålig mor när hon sitter på julaftonsmorgonen och gråter, förstör julen för barnen, men tårarna måste komma ut och hon hoppas att barnen fortfarande sover och inte vaknar av ljudet.

Dan före dopparedan

Julförberedelserna var i full gång på kvällen. Det mesta var redan klart. Julgranen hade pappa hämtat några dagar tidigare. Julskinkan var klar. Tillsammans med barnen hade mamma bakat vörtbröd och kringlor enligt samma recept som hennes mamma en gång lärt henne. De hade bakat pepparkakor och barnen hade förtjust tittat på när pappa satte ihop pepparkakshuset. Knäcken hade mamma valt att göra när barnen var och lekte hos kompisar, med förra årets knäckkaos i allt för färskt minne. Under jullovet hade barnen noterat att fler och fler paket hade hamnat i garderoben. De hade då och då varit och klämt och skakat på dem, fast de visste att de inte fick. De kunde ana vad det var i några paket. Inte mycket annat låter som ett pussel när man skakar lådan och när en låda säger mamma när man vänder på den så kan det inte vara så mycket annat än den dockan som Mathilda har önskat sig.

Lägenheten har under hela december blivit mer och mer julig. Gardiner, ljusstakar och en julkrubba var bland det första att komma upp. På sin vanliga plats över tv:n hängde pappa upp en jultallrik från Rörstrand från julen 1976. I barnens rum sattes det upp flera julkalendrar: Två chokladkalendrar, en Radio- och tv-kalender, en kalender som kommit med Bamse-tidningen samt en från Ica. Snart följdes det av en jultavla som Mathilda målat på förskolan och en väggbonad med motiv av Jenny Nyström. Jultomtar i porslin kom någon gång i mitten av december att sprida julglädje i alla rum, i vardagsrummet fick porslinstomtarna samsas med vita änglar. På kylskåpet satte de upp självhäftande plastdekaler i rött och grönt föreställande tomtar, granar, julbockar och paket.

De sista dagarna hade mamma och pappa kommit hem med påsar med mat och dryck från Ica, Coop, Lidl och Systembolaget. Hyllorna i köksskåpen och kylskåpet fick allt mindre tomma platser när korv, apelsiner, köttbullar, ananas, julöl, glögg, nötter, sill, skinka, julmust, rödbetssallad, Skåne Akvavit och sillsallad stuvades in.

På kvällen den 23 december var allt i princip färdigt. Lite småpyssel återstod när barnen hade lagt sig men fram till det satt familjen vid tv:n för att titta på Bingolottos uppesittarkväll. På bordet hade de dukat fram nötter och knäck. På bordet fanns även en kruka med julstjärnan som pappa hade fått på jobbet. Granen som de hade klätt tillsammans stod i ena hörnet. Johan var glad att de smällkarameller han hade gjort hängde så man såg dem bäst ifrån tv-soffan.

Det skojades, pratades och åts mellan bingodragningarna. Barnen drack julmust medan pappa drack några burkar Spendrups och några snapsar Skåne. Mamma drack ingenting men åt desto fler knäck, hon hade redan bestämt sig för att göra en ny laddning när barnen somnat.

Stämningen var god och barnen fick vara uppe en liten stund till eftersom Amy Diamond skulle framföra ännu en jullåt efter tredje bingobrickan. När pappa på lite lätt vingliga ben reste sig för att hämta ännu en starköl sa mamma ”Räcker det inte nu?”

Pappa gav henne en irriterad blick.

– Jag lägger mig inte i vad du äter, måste du börja gnälla när vi har så trevligt?

Mamma svarade inte och pappa hämtade ännu en öl. Barnen tittade oroligt på varandra och på mamma. När mamma möttes deras blickar tittade de snabbt undan. De ville inte visa de vuxna att de var rädda att den mysiga julstämningen skulle spåra ur.

Så fort Bingolotto var slut skyndade de att borsta tänderna och gå in i sovrummet. De la sig men kunde inte sova. De låg och lyssnade efter sådant de egentligen inte ville höra. Snart hördes också ljud från vardagsrummet. Mamma och pappa talade tyst med varandra. De anklagade varandra för det en och det andra. Pappa hade nog hunnit med några snapsar till för trots att det hördes att de försökte tala tyst för att inte störa barnen blev pappa sakta men säkert mer högljudd.

– Jag dricker vad fan jag vill. Jag gnäller väl inte på att du sitter och proppar i dig knäck fast vi båda vet att du i morgon kommer stå på vågen och oja dig över hur mycket skit du stoppat i dig?

– Sluta nu, svarade mamma, jag tänker ju bara på barnen. De ska inte behöva se sin pappa full och odrägligt inför jul.

– Jaså, replikerade pappa ännu lite högre än tidigare, blir jag odräglig bara för att jag vill njuta av en öl när jag äntligen fått några dagars julsemester?

Så höll de på en stund. Barnen hörde hur mamma började gråta och pappa gick ut i köket och hämtade ännu en öl som han snabbt hällde i sig för att sedan gå och lägga sig. Mamma satt kvar och snyftade en stund innan hon gick ut i köket för att göra en ny laddning knäck.

– När jag blir stor ska jag hämnas. Jag ska dricka massa sprit och göra som jag vill. Inte behöva ligga och lyssna på när andra bråkar, sa Johan argt.

– Så du ska bli likadan som pappa, svarade Mathilda. Nej du, så ska jag inte bli. Jag ska aldrig dricka sprit. Och jag ska inte gifta mig med någon gubbe som gör det heller.

Johan och Mathilda somnade. Mamma stökade i köket ett par timmar och gick sedan in och lade sig hos sin man som låg och snarkade sedan länge.

Julaftonsmorgon

Mamma sitter och tänker tillbaka på sin egen barndom. Hon tänker på hur hennes egen pappa söp till och betedde sig illa vid jul. Det gjorde han visserligen då och då annars också men det var av någon anledning alltid jobbigast kring jul. Inför varje jul gick hon med en klump i magen. Hon vågade inte se fram emot julafton även om hon längtade efter julklappar och julmat. Hon drömde om att få fira jul med pappa nykter. Men hon visste att hon inte skulle få uppleva det. I de mer dystra stunderna önskade hon att pappa skulle dö så hon fick fira jul som andra barn. Hon ville komma efter jullovet till skolan och berätta om en mysig familjekväll, utan att ljuga. När barnen efter lovet fick i uppdrag att skriva på temat ”Mitt jullov” hittade hon på. Hon skrev inte om hur pappa skrikit, hon skrev inte att pappa rasat in i granen som vällt så julgranskulor rullat ut över hela golvet. Hon skrev inget om hur pappa slagit mamma. Istället fantiserade hon ihop en idyllisk jul med tv, god mat och kärleksfulla föräldrar.

Nu var hon själv förälder och livrädd att barnen skulle få en lika trasig jul som hon själv. Hon visste att hennes man inte var ett sådant svin som hennes pappa varit, men hon blev alltid rädd när han drack. Så fort han började förändras av alkoholen kom oron. Hon fick också dåligt samvete för att hon inte kunde låta honom ta några öl utan att hon skulle börja ifrågasätta det. Han hade aldrig ramlat in i någon gran eller slagit någon på fyllan. Men han förändrades och hon tyckte inte om det. Hon ville att han skulle få ha trevligt och att hon inte kunde acceptera att han drack en del gav henne dåligt samvete och hon grät över det också.

Och barnen, hon tänkte på barnen. Hade hon inte börjat ifrågasätta ölkonsumtionen så hade det inte blivit den där konstiga stämningen. Hon hade sett hur rädda barnen såg ut. Hon hade dåligt samvete över att hon fick barnen att känna oro och kanske beskylla sin pappa för det. Hon visste ju att det var fullt normalt att dricka lite för en vuxen karl och så länge han inte betedde sig illa borde hon låtit honom hållas. Hon grät för att hon förstörde julen för barnen. Hon grät för att hon förstörde julen för sin man. Hon grät för att hon mindes sin egen trasiga barndom. Hon grät för att hon grät och därmed också förstörde julstämningen för de andra.

I sitt rum satt Johan och Mathilda och lyssnade. De vågade inte prata med varandra. De ville inte att mamma skulle höra att de var vakna och förstå att de hört att hon grät. De tittade ut genom fönstret mot fåglarna om ivrigt pickade i sig maten som bostadsrättsföreningen ställt ut till dem. När mamma varit tyst en stund började de prata lite. De pratade om alldagliga saker, det fanns ingen magisk julstämning längre. Båda tänkte på mamma som gråtit och föräldrarnas bråk kvällen innan, men sade inget till varandra om det. De pratade i stället om att det var bra pulkaväder, om något tv-program de såg fram emot och om att det var länge sedan det var sommar.

Snart gläntade mamma på dörren. Med ett leende önskade hon god jul. Barnen sprang fram och kramade henne.

– Nu är det dags för frukost, sa mamma. Det blir tomtegröt, fast ni kanske vill ha varsin julklapp först?

– Jaa, ropade barnen.

För en stund var all oro som bortblåst. Johan och Mathilda fick varsitt litet paket. Ivrigt slet de av pappret och fick fram varsin dvd-film. Johan fick Nicke Nyfiken, En apkul jul och Mathilda fick Tomtetass och jakten på julen. De fick sitta vid tv:n och äta medan de tittade på Tomtetass.

Pappa var också vaken. Han gick in och önskade god jul och satte sig tillsammans med barnen och tittade på filmen. Dagen förflöt med Kalle Ankas jul, julklappsutdelning och julmiddag.

Under middagen drack pappa julöl och medan han tog sin första klunk knöt det sig åter i magen hos resterande familjemedlemmar. De oroade sig för bråk och otrevligheter. För mamma kom åter gamla minnen tillbaka.

Pappa drack bara två öl den dagen. Det blev inga bråk. Men det blev heller ingen riktig julstämning. Det var påklistrade leenden, osäkra blickar och tre personer som hade riktigt ont i magen, redan innan de proppat i sig allt för mycket julgodis.

-_-

Så ser det ut hos allt för många. Julen är en familjehögtid. Mest för våra barn. Jag har skrivit denna lilla julsaga för att påvisa att man kan uppleva saker olika. Alkohol har förstört livet för många, inte bara för dem som supit sönder sina liv utan kanske än mer för människor i deras omgivning, men också för människor som inte lever med alkoholproblem. En barndoms jul som förstörts av fylla kan påverka en människa resten av livet.

Låt julen vara en fröjd för barnen. Hoppa över julsnapsen, glöggen och julölen. Det finns bättre tillfällen för alkohol.

God jul!

(Denna saga publicerades första gången den 23 december 2012 på den numera nedlagda sidan Realisten.se)

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 226 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This