Vindkraftsdemokrati

Skriven av 14:15 Sverige

Utgår inte längre demokratin från folket?

Hur mår egentligen demokratin? Frågan är aktuell i och med folkomröstningen om en vindkraftpark på Ripfjället.

Västerländsk modern demokrati dör ett stycke för varje år som går. Ett av många tecken på det i Sverige är den politiska processen angående vindkraftsparken på Ripfjället i Malung-Sälen. I folkomröstningen i slutet av september sade folket nej. Ett par veckor senare stod det fast att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna, som har majoriteten i kommunen, kör över både folket och opponerande partier i frågan. Lägg till det att ja-sidan har ljugit på flera punkter om eventuella fördelar med vindkraftsparken. Nu i måndags har slutligen kommunen klubbat igenom sitt enväldiga beslut – och därmed dödat den så kallade demokratin ytterligare ett stycke.

Demokratins för- och nackdelar

Demokrati som styrelsesätt har funnits i många former och har både för- och nackdelar. En fördel är en närmare anknytning till folket. En annan fördel är försök att dela makten, till exempel enligt Montesqiues lära, varmed maktlystnad fördelas över flera personer och institutioner. En tredje fördel är att det är tungrott; frågor måste gå genom fler instanser varmed risk för korruption minskas, fler bedömningar görs och allt går lite saktare – istället för alltför snabba beslut som kanske var helt fel. Ännu en fördel kunde vara att yttrandefriheten är större, men det är svårt att säga om det historiskt sett finns ett samband där.

Fördelarna förutsätter hur som helst att systemet respekteras i praktiken. Annars tappar de sin legitimitet. Förankringen med folket och maktfördelningsidén brast uppenbarligen i Malung-Sälen. Man struntade i folkets vilja och den egna maktlystnaden tilläts övertrumfa andra instanser. Det är uppenbarligen mycket lätt att missbruka makt i demokratier.

En nackdel med demokratin är att fler sämre och mindre begåvade personer kan ha fingrar med i det politiska spelet. Det är Sveriges kanske största problem de senaste 50 åren. En annan nackdel är att ledare tvingas ljuga för både folket och sig själva. Förr behövde man bara ljuga för folket, men nu krävs självbedrägeri för att klara av politiken. En annan nackdel är möjligheten att smita undan ansvar på grund av maktfördelningsprincipen. Många politiker vågar inte agera och ta snabba beslut. Sveriges agerande efter tsunamin i Thailand visade på handlingsförlamning när ingen ville ta på sig ansvar.

Självbedrägeri och påfrestningar

Plus- och minuskontot kan göras långt. En del av dagens självbedrägeri är att bara finna fördelar med demokratin som den ser ut i vår tid. Där finns inget minuskonto, inbillar man sig själv och andra. Att det är en direkt lögn visar exemplet i Malung-Sälen, där det demokratiska underskottet var påfallande, ja skandalöst. Men det sopas under mattan enligt parollen att demokratin i vår tid är så fantastisk. Eller ta propagandan i USA som menade att valet var det säkraste någonsin. Idel lögn och självbedrägeri!

Men den största påfrestningen för demokratin är troligtvis statens horder. I USA tycks man tävla om hur många domare de ledande politikerna kan tillsätta. I Sverige utökas antalet ministerier för varje val. I EU finns det otaliga instanser för alla sorters frågor och utredningar. Det betyder fler politiker och tjänstemän, och nuförtiden oerhört många fler hjälpredor för respektive politiker och tjänsteman. Det är ett grundläggande tecken på fenomenet ”den djupa staten”.

Sossarna i Sverige och demokraterna i USA vill ha fler lagar och förordningar om allt. Man vill ha ombudsmän och domare som ser efter förordningar. För det behövs mer skatter och sålunda mer tjänstemän. Allt i en ständigt ökande spiralrörelse. Man vill ha mer stat, mer socialistisk toppstyrning för varje detalj i samhället. Därmed får politiker och byråkrater större makt över samhället, en makt som de till varje pris vill behålla. Samtidigt som folket får reducerad frihet.

Hur mår demokratin?

Som om det skulle vara måttet för hur bra demokratin mår! Ett tecken på den djupa staten är behandlingen av amatörpolitiker. Ett par exempel är Donald Trump och Ian Wachtmeister. De blev oerhört mobbade och trakasserade av andra politiker och deras organ systemmedia, och många myndigheter vägrade samarbeta. Politiken i vår tids demokratier tillhör den djupa staten, visade man klart och tydligt.

Folket är förstås amatörer i politiska frågor. I Malung-Sälen visade vår tids demokratiska politiker vad man tycker om sådant. Folket ska inte tycka och avgöra, det ska foga sig och lyda. Så ska det fungera enligt dagens demokrati. Det är viktigt att minnas när maktens avskum försöker försvara allt de gör med ordet ”demokrati” och säga att deras konkurrenter är ”odemokratiska”.

Uppenbarligen är demokratin nästan död i vår tid. I alla fall tycks den inte längre utgå från folket.

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 109 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This