Time

Skriven av 14:29 Världen

Att rättfärdiga en statskupp

Den amerikanska statskuppen är nu så befäst att kuppmakarna relativt öppet kan berätta om den. De anser sig ha räddat demokratin, enligt en artikel i Time.

Förra veckans snackis i USA var en lång artikel i tidningen Time Magazine, eftersom artikeln kan sägas medge att valet på något sätt faktiskt var riggat till demokraternas och Joe Bidens fördel. Att det som genomfördes i USA således inte var ett regelrätt val utan mer av en statskupp.

Nu argumenterar visserligen artikelförfattaren Molly Ball för att det inte var fråga om ”riggning” (eller statskupp förstås) utan tvärtom ett legitimt försvar av demokratin, men många har synat Balls sätt att argumentera genom att påpeka att de ord hon använder utgör själva definitionen av valriggning. Några exempel: en välfinansierad hemlig grupp … skuggkampanjar … tvingade fram lagar för utökad poströstning i sista sekunden … använde covid för att skrämma och tvinga fram poströstning …  använde BLM-upplopp för att piska upp stämningar … alla försök att ingripa i det rätta valresultatet slogs ned.

Odemokratisk manipulation

I första hand visar Balls artikel att det finns mäktiga grupper som bestämmer hur amerikanska val ska avgöras, att konspirationsteorier om hemliga sällskap på något sätt stämmer. Men många menar att hon också, utan att begripa det, avslöjar odemokratisk manipulation. Hemliga grupper bestående av eliten inom företagsvärlden och fackföreningar som manipulerar lagar är själva motsatsen till demokrati och öppen debatt, har vissa poängterat. Faktum är att Time-artikeln är en enda lång svada där Ball sveper in konspiration och valriggning (med alla möjliga fuffensingredienser) i ett rättfärdigande försvar av just konspirationen och valriggningen, som därigenom enligt hennes psykotiska logik inte innebär något valfusk.

Vad är det då Molly Ball har berättat? Redan här ska varnas för Balls artikel, som framkallar kräkkänslor efter bara några stycken, eftersom innehållet är löjeväckande falskt och neurotiskt. Artikeln upprepar fräcka anklagelser och skönmålande hjälteinsatser i stycke efter stycke. Sensationsjournalistisk vada, som sagt. Redan här måste också nämnas det viktigaste med hennes artikel, nämligen att det är en mångfaldig cover-up för statskuppen – hur den genomfördes och dess följder. Ordet ”neurotisk” är också medvetet valt eftersom hennes artikel kryllar av en sorts freudianska felsägningar.

En ohelig allians av vänster- och högerkrafter

I all korthet menar Mall att det bakom scenen, i skuggorna, fanns en konspiration mot Donald Trump, en grupp mäktiga personer som med dubiösa medel ville försäkra att valet gick rätt till för att hindra att det kuppades av Trump. Det var en sorts ohelig – men ändå helig eftersom den påstås ha försvarat demokratin – allians av big business och fackföreningar, och alla tänkbara goda krafter drogs in, menar Hall: big tech, media, ideella organisationer, jurister, vänsteraktivister, domare och så vidare.

Målet med konspirationen, som alltså höll till i skuggorna under hela 2020, var inte att rigga valet, påpekar Ball, utan att rädda det. Målet var att rädda demokratin från en autokratisk ledare som på alla vis försökt kullkasta demokratin i USA och som skulle ha kuppat valet om inte Balls beskrivna allians lyckats. Ett sätt bland många var att förmå sociala medier att tysta så kallad ”desinformation”, med andra ord fel information, information som kan gynna motståndaren. Ball hårdrar det inte så mycket som att säga att man tystade sanningar – allt Trump har påstått om valet kallas förvisso falskt genomgående i artikeln – men eftersom ändamålet är gott spelade det kanske mindre roll vad som var sant eller osant där.

Uppdelning av ”goda” och ”onda”

Sida upp och sida ned hyllar Molly Ball således de tappra kämparna för ett säkert och rättvist val samt för demokratin, samtidigt som hon gång på gång bespottar Trump, högermedia, Trumpanhängare med flera. Därav kräkmedelvarningen ovan.

De senaste två månaderna har vi kunnat läsa hur medias ensidiga vinkling, big techs tystande av avvikande röster, guvernörers lagövertramp med mera har varit handlingar gjorda i nödvärn. Det är förstås ett narrativ som går ut på att rättfärdiga konspirationer, lagbrott, mediemonopol, BLM-försvar (även om de har mördat och bränt federala byggnader), covid-lögner och till och med statskupp. Det är ju bara att säga att man försvarar demokratin mot Trumps (eller Orbáns och i längden kanske Åkessons) statskupp, mot konspirationsteorier, mot hat och hot från högerhåll, mot farliga åsikter i sociala medier, mot kryphål i lagen.

En cover-up

Artikeln är således en mångfaldig cover-up. Den rättfärdigar statskuppen när valfusket med tiden blir uppenbart, den rättfärdigar odemokratiska konspirationer när lagbrotten kommer i dagen, den rättfärdigar desinformation när censur och propaganda är ett faktum, den rättfärdigar oligarkisk tyranni när folk inser hur statsstyret går till, den rättfärdigar att fackföreningarnas ledare inte står på arbetarnas sida när arbeten läggs ned, den rättfärdigar övergrepp på oliktänkande (Trumpröstare ska skolas om) när dessa en dag hamnar i läger eller åtminstone tvingas offentligt säga att de såsom vita suprematister är onda. Och så vidare.

Genom att dagligen tillskriva motståndaren allt det man själv gör, som kunde räknas som dåligt (statskupp till exempel), så blir man hela tiden den goda försvararen oavsett vad man gör. Man pumpar sig själv full av rättfärdigande och självgodhet samt utmålar motståndaren som hetsare, autokrat, mobb, rasist. Där finns fröet till Molly Balls ständigt återkommande freudianska felsägningar. Hon vill – i terapeutisk mening – säga att de ”goda” krafterna fuskade i battleground states som Michigan, Georgia, Arizona och Philadelphia men säger att Trump skulle ha gjort det om de inte hade lagt grunden för det det rätta valresultatet. Alltid när hon säger något dåligt om motståndaren är det egentligen hennes egen sida som är skyldig – för ja, i ovan nämnda delstater och några till förekom det massivt valfusk.

Idel lögner

Mot slutet av artikeln står det: ”Trump addressed the crowd that afternoon, peddling the lie that lawmakers or Vice President Mike Pence could reject states’ electoral votes. He told them to go to the Capitol and ’fight like hell.’ Then he returned to the White House as they sacked the building. As lawmakers fled for their lives and his own supporters were shot and trampled, Trump praised the rioters as very special.’”

De som inte är slavar under lögnmedia, under sådana som Molly Ball, vet att det hon säger är ren lögn. Pence skulle inte avfärda några elektorsröster, han skulle påkalla att delstaterna behöver mer tid för granskning på grund av oegentligheter i valet. Trump sade att man måste kämpa som fan för att få sin röst hörd (peacefully and patriotically), inte att de skulle slå polisen och hänga senatorer. Inträngarna i Kongressen slog inte sönder byggnaden, de flesta vandrade lite förbryllat omkring. Trump hyllade inte några upploppsmakare utan adresserade mängden som samlats att de var speciella. Det vet Molly Hall med all säkerhet. Ändå säger hon motsatsen. Antagligen för att hon – på sitt ynkliga lilla sätt – ingår i konspirationen, i statskuppen.

Precis som 95 procent av svensk media. För samma sak, om än i lite annan form, händer här.

Artikeln kan läsas här.

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 292 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This