Skriven av 12:39 Krönika

Det totala kriget är över oss

Det lågskaliga kriget mot Västerlandet har pågått länge. På senare tid har det dock intensifierats. Nu angrips Västerlandet från alla håll.
Facebookkrig

Det brukar talas om ett lågskaligt inbördeskrig ibland. I första hand syftar det på invandrares övergrepp, främst mot vanliga svenskar i form av vardagsvåld, våldtäkter, rån mot barn och ungdomar, förnedringsvåld, bilbränder, inbrott, bombningar, gängens uppgörelser som träffar vanliga människor med mera. Hit hör också invandrargruppers övergrepp mot de allmänna resurserna i form av stenkastning mot polis, förhindrande av brandkår och ambulans, bråk på bibliotek, skolbränder, hot mot tjänstemän.

Hårt krig och mjukt krig

Även om begreppet ”det lågskaliga inbördeskriget” inte alltid används finns det alltid där som realitet. Det har absolut inte minskat utan tvärtom ökat hela tiden. Sverige rankas som det näst farligaste landet i Europa nuförtiden, enligt sajten Numbeo som utgår från medborgares egna erfarenheter och bedömning (sajtens resultat används av de flesta mediaorgan). Enbart Ukraina, drabbat av högskaligt inbördeskrig de senaste åren, ligger före Sverige.

Det här är det hårda kriget, det som kräver blod, död och psykisk terror, men även de mjuka formerna av krig måste räknas till det lågskaliga inbördeskriget. Det talas ju om kulturkriget och informationskriget. I de krigen försöker statsmakter och mäktiga intressenter nedvärdera, hunsa och förtrycka de vita befolkningarna – ursprungsbefolkningarna kunde vi gott säga – i Västerlandet. Information om invandrarvåld tonas ned, moralisk skuld läggs ständigt på vita människor, kulturella och vetenskapliga ikoner som Linné och Shakespeare misstänkliggörs, statyer rivs och hotas med rivning, skolor lägger fokus på ”det vita förtrycket” och uppvärderar det främmande, våldsverkande organisationer som BLM hyllas i media och av statsmakten. Listan kan göras hur lång som helst.

Bigtech har gått in i kriget

Därmed är det där inbördeskriget inte så värst lågskaligt längre, utan griper om oss alla varje dag. Och vi ser hur det dagligen utökas. De senaste intressenterna som helt har gått in i kriget är bigtech-företagen. Facebook, Google och Twitter – de tre största – har alla bestämt sig för att delta i kriget på etablissemangets sida mot (hårdraget sagt) Västerlandets vita människa. De censurerar tusentals röster på sina plattformar, inte minst alternativmedia som vill tillhandahålla folket livsviktig information. De samarbetar med statsmakter för att tysta obekväma röster. De försöker stoppa konkurrenter som Parler och Gab.

I slaget om det amerikanska valet tillhandahöll de många trupper, vilket slutligen fick Joe Biden till makten, varmed gränserna öppnas på vid gavel, BLM-curriculum standardiseras i skolvärlden, statyer hotas att rivas med mera. I Sverige har de möten med regeringen för att tysta oppostionella röster. De vill in och peta i alla frågor som kan få vita människor – det är det det i sista hand handlar om – att vakna och reagera: abort, vaccin, coronafrågor, valfusk.

Facebook mot den australiska staten

Den senaste incidenten (i större skala) har just tagit plats i Australien. Där har regeringen arbetat med ett lagverk – News Media Bargaining Code – som tillåter mediaföretag att förhandla om betalningar av Facebook och Google när deras nyheter förmedlas genom innehållsåtergivning eller länkning. Facebook svarade med att här om dagen stänga ned en mängd nyhetssajter på Facebook. I Facebooks krigsförklaring mot den australiska staten hamnade flera sajter som inte har med nyheter att göra i korselden, bland annat myndigheter, parlamentsledamöter och biståndsorganisationer.

Bigtech-kriget slår således blint, inte helt olikt gänguppgörelserna, som slår blint mot allmänheten när bomber och kulor drabbar oskyldiga. Det ska tilläggas att både Polens och Australiens lagar mot bigtech inte är bra på alla sätt, hur mycket man än avskyr Google, Facebook och Twitter. I Australiens fall är det framför allt mindre nyhetskanaler som drabbas av lagen, och däribland återfinns alternativmedia.

Den stora kampen – det totala kriget

Intressant är således att se hur inbördeskriget inte är helt svart-vitt. I Australiens och Polens fall samarbetar inte Facebook och statsmakten som i Sverige. Mäktiga institutioner som man kanske ogillar kan kriga med varandra. Intressant är också diskussionen om sociala mediers roll. Är det egentligen därigenom folk ska få till exempel nyheter, vare sig från systemmedia eller alternativmedia eller företag? Att myndigheter, företag, nyhetsbolag med flera hänger där, och att människorna får information den vägen, har visat sig livsfarligt i och med att bigtech har tagit klar ställning i det politiska och kulturella kriget i Västerlandet – den stora kampen.

När vi märker hur det här kriget griper om oss i alla livets aspekter är det kanske på tiden att uppgradera begreppet lågskaligt inbördeskrig till det totala kriget. Och här har inte ens nämnts något om corona och dess del av vår tids stora kamp. Visst är det ett sorts kallt krig vi har hamnat i, som under efterkrigstiden när kampen mellan stormakterna flyttades till några oroshärdar runt om på jorden. Våra oroshärdar är invandrarnas Orten. Men eftersom den stora kampen går långt utöver ghettona till större delen av vår vardag är det inte helt fel att säga att det totala kriget är över oss.

Vill du läsa mer sådant här? Teckna en prenumeration på Nationalisten, Sveriges enda nationalistiska tidskrift. Den kommer ut en gång i månaden och du väljer själv om du vill få hem den tryckta upplagan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 181 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This