Skriven av 14:41 Krönika, Kultur, Ur papperstidningen

En andlighet rotad i verkligheten

Allt är inte så “uppenbart” som man först tror. Vem kunde tro att “högern” hade förmåga och vilja att resonera kring det abstrakta och andliga?

UR NATIONALISTEN NR. 3 / 2021 | Sedan jag kom i kontakt med ”högern” för snart sju år sen har jag funderat mycket och ofta på hur jag trodde att man förhöll sig till andlighet, spiritualitet, religion och tro när jag var en ovetandes ”röding”. Saker och ting som skett i mitt liv har bidragit till att meditation, stoicism, självinsikt och ett holistiskt perspektiv på sig själv som människa blivit väldigt viktiga och jag trodde länge att dessa förhållningssätt inte alls fanns till höger om sossarna på partiskalan. Jag har fått lära mig att så inte är fallet. Långt ifrån, till och med.

Jag trodde att alla som var ”höger” eller ”konservativa” var kapitalister och vetenskapstroende, att de inte gillade att diskutera abstrakta eller djupa ämnen, att de var rädda för känslor, tystnad och självrannsakan och inte uppskattade natur eller skönhet. Och visst finns det sådana, jag har själv stött på ett gäng. Men de hör snarare till vissa generationer eller personlighetstyper än har en viss politisk hemvist.

När jag kallade mig vänster var jag väldigt ointresserad av partipolitik, och då, precis som i dag kan jag känna en stark längtan efter naturliga sinnesintryck, skogen, fågelsång och en knastrande brasa. Min bild av vad som är det mest optimala, sunda och naturliga livet för människan har inte förändrats nämnvärt. Jag försökte även då göra mig av med distraktioner som tog en från ”nuet” och som gjorde att man hade stora svårigheter med att lyssna på sig själv, möta sig själv, lära känna sig själv och våga se sig själv i spegeln. Vi lever alla mer eller mindre konstant intrycksbombning och vi glömmer på grund av det lätt bort oss själva (och andra också för den delen).

Men det som i min mening skiljer andligheten åt i dessa två läger (som jag förvisso, för enkelhetens skull, beskrivit väldigt förenklat), är bland annat detta: ”vänsterns” andlighet är högtravande och diffus. Man har ofta huvudet bland molnen och ser sig själv som en världsmedborgare istället för som en stor del av en liten grupp eller flock, eller folk. För många kan den litenhet man känner göra att man känner att ingenting spelar någon roll, vilket leder till att man hänger sig åt hedonism och dekadens. Paradoxalt nog (eller kanske som en helt naturlig följd) blir varje individ mitten av universum med detta tankesätt. Själv kände jag tvärtom, och levde så gott jag kunde och vågade efter ett citat av Ghandi: ”Allt du gör i livet kommer vara obetydligt, men det är väldigt viktigt att du gör det.”

Istället för att rycka på axlarna åt livet och sedan bege sig mot nästa berusning ägnade jag mig åt renlevnad på alla sätt jag bara kunde. Jag kände att allt jag gjorde var viktigt, inte minst för mig själv, och kände mig inte hemma i det livet som jag såg att mina politiskt likasinnade levde.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 34 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This