Skriven av 14:08 Kultur, Ur papperstidningen

Mina minnen av en fri svenskamerikan

Människor som utmärkt sig och varit trogna ska uppmärksammas och hyllas. Magnus Söderman minns här Carl Klang.

UR NATIONALISTEN NR. 2 / 2021 | Den 16 januari 2019 var Carl Klangs tjänstgöring på vår jord till ända och han återvände till vår fader. Han föddes, levde och dog i Kaskadbergens skugga, bergskedjan på vilken han i sin ungdom arbetade som skogshuggare och prövade sina vingar som låtskrivare och sångare. Sett till eftermälet var det ett gott liv, men mycket sorg och svårigheter tvingades han också möta. Vi kan bara önska att hans musik kunde erbjuda samma tröst för honom själv, som den gjort för tusen och åter tusen kristna nationalister.

Jag kom först i kontakt med Carl Klangs musik någon gång 1996 – 1997. Det var i samband med att jag etablerade kontakt med identitetskristna församlingar i USA. Kassettband var det som gällde och jag fick hem några olika (jag har kvar några av dem än i dag).

Det var något helt nytt som mötte mig. Jag blev skinhead i mina tidiga tonår och då var det oi-musik för hela slanten – och självklart hårdrock i allmänhet. Sådan var också den nationella musiken; hård, snabb, aggressiv och rakt på sak (för att inte säga övertydlig). Självklart var den också ”hednisk” med hänsyftningar till de gamla gudarna. Jag uppskattar fortfarande dylikt än i dag kan tilläggas.

Carl Klangs musik var något helt annat; melodiös, lugnare men ändå fartfylld, tydlig och med geniala texter som närmast kunde liknas vid musikaliska predikningar. Han definierade själv sitt artisteri som ett ”music ministry” – en patriotisk kristen musikalisk förkunnelse helt enkelt. Ja, kristen var han absolut och därtill identitetskristen. Kortfattat handlar det om en traditionell syn på Gudsfolket från Bibeln, vilka är de vita folken på jorden och inte judarna. Detta var något som var allmänt känt och omfamnat av våra förfäder. Jag stannar där, detta handlar inte om teologi. Snarare om tro, för den brann Carl Klang för och gjorde sitt bästa för att dela med sig av.

Att vara identitetskristen är att vara fiende till den nya världsordningen och dess gudlöshet, inte för att man vill det utan för att sanningen gör dig fri och när du inser vad som sker omkring dig kan du inte längre tiga still.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 246 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This