Skriven av 14:41 Krönika, Kultur, Ur papperstidningen

Trohet till blodet

“Jag kan inte sätta mig in i hur det är att inte tro på något större än mig själv, och det är jag tacksam för.”

UR NATIONALISTEN NR. 3 / 2021 | Få saker är så tabu som att kalla sig för religiös. Hemskolning, massinvandringskritik och dylikt är politiska ställningstaganden som går att argumentera kring alldeles oavsett om det följer logiska eller känslomässiga linjer. Religion är inte ett typiskt argument, likväl kan det inte förklaras utifrån logiska eller känslomässiga aspekter utan att bemötas av en ihärdig ateist/materialist. Poängen som behöver göras är att religion inte behöver förklaras av oss som är religiösa, det behöver endast accepteras. I sann frihetsanda är det inte vår avsikt att övertyga någon annan om vår tro, däremot är det vår skyldighet att leva den och därigenom manifestera det som en ateist inte kan förstå. 

Jag är totalt ointresserad av att predika politik och religion trots att bägge delar är grundbultar i min identitet, den första en för mig logisk konsekvens av den andra, och just genom att jag är ointresserad av att förklara dessa ting i annat än att manifestera dem i min egen person och i mitt beslutsfattande i stort som smått, så har det genom åren väckt en hel del intresse från andra, vilket har resulterat i att mina åsikter ofta har respekterats eller i alla fall accepterats, trots att de kan framstå som radikala och något udda för utomstående som inte delar min politiska vilja eller min hedniska tro. 

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 31 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This