Skriven av 16:34 Kultur, Ur papperstidningen

Gamle gubben Oden

“Fåfäng är den kärlek som räds ålderdomen, som inte ser den rara gubben och gumman som sin stilla fulländning.”

UR NATIONALISTEN NR. 4 / 2021 | Få saker är lika frånstötande som rädslan för att åldras. Ungdom är inget att hålla fast vid så länge som möjligt, inget att girigt vakta från tiden. Ungdom är något som ska få brinna ut, något som ska ges ett nytt hem i nästa generation. 

Man har inget att frukta som gammal och krokig gubbe, inget att skämmas för som halt och svag, om man tror på barnen, om man tar deras kärlek på allvar. För barnen älskar sin halta morfar, och hur kan självaste Ungdomen ha fel om de gamla? Det var länge sedan morfar var ung, men Ungdomen har han kvar – den sitter vid hans fötter och lyssnar på hans berättelser, den följer honom storögt på krokiga stigar, för att återupptäcka gamla under.

Ålderdomen har sin alldeles egna helighet, en hemlig skönhet gömd bakom gråa hår, en ordlös frid reserverad för de som lät Ungdomen få ett nytt hem. Varför valde Oden, den högsta av alla gudar, att vandra över jorden som en gammal gubbe? Säkerligen kunde en gud klätt sig i ungdomens spänstiga armar och ben, säkerligen kunde han gett sig själv de största muskler och den rakaste rygg. Men Oden, krigets egen vrede, valde den ensamma stigen. Den slokande hatten och den långa kappan, hemlighetsfulla och lustiga plagg, som gäckar barnets nyfikna sinne.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 89 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This