Skriven av 09:36 Kultur, Sverige

Den svenska synden ur ett spartanskt perspektiv

Den svenska synden som en del av den svenska framgången och den innovation som gjort vårt land känt. Kan man verkligen… Jadå, det kan man hälsar Jalle Horn.

UR NATIONALISTEN NR. 8 / 2021 | ”Jaha brynar ni nåt nuförtiden då?” Min morfar kastade ur sig den något överraskande frågan i slutet av sitt liv någon gång på 90-talet. Till mig. Frågan i sig är lustig på grund av det pikanta ämnet och öppenheten varmed frågan ställdes. Själva situationen med en gammal gubbe som plötsligt frågar sitt relativt unga barnbarn – jag var väl runt 20 år – om samlagsvanorna är kittlande och komisk. Ordet ”bryna” var pricken över i:et. Ingen använder väl det ordet – det är ett av tusen slangord för ”knulla” – sedan rätt många årtionden. I alla fall inte söder om Gävle (om det nu över huvud taget är särskilt norrländskt). Jag vet inte om morfar använde ordet för att han är från Hälsingland eller för att han bodde i Stockholm på 50-talet, då ordet tydligen var en del av slangen. Själv lärde jag mig ordet av Razor i serien Assar, elakingen som springer runt och säger ”bryna, nuppa, fjässa, sponken”.

Morfars fråga och Razors fraser är knappast genuina uttryck för den så kallade svenska synden. Men de säger något om en viss öppenhet inför tillvaron och delaktighet i det historiska skeendet som präglat svenskarna under 1900-talet, och däri ligger en del av alla Sveriges framgångar på den internationella scenen på 1900-talet. Utan tvekan är fenomenet ”den svenska synden” en del av de framgångarna, oavsett vad man tycker om sådan synd. Den svenska synden är en av många svenska kulturföreteelser som har satt Sverige och svenskarna på kartan i det förra seklet.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 87 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This