Skriven av 09:36 Krönika

Vart tog feminismen vägen?

Jalle Horn avslutar nummer åtta med att ge sig in på minerad mark och konstaterar att dagens feminism är ett uttryck för hatkulturen.

UR NATIONALISTEN NR. 8 / 2021 | För några månader sedan sade låtsaspresidenten – the phony president – Joe Biden följande konstiga ord som etsade sig fast i skallen: ”There’s not a single thing a man can do that a woman can’t do as well or better – not a single thing.” Anledningen till att det bet sig fast i mig är en snarlik mening jag hörde en vän säga till några smågrabbar för något år sedan: ”Det finns inget en man inte kan göra bättre än en kvinna – bortsett från att föda barn.

Kanske var Biden senil som vanligt, men i dessa EM-tider påminns vi hur löjlig han utsaga är. Damlandslaget i fotboll har flera gånger förlorat mot pojklag, uppenbarligen utan större chans på planen. Ett gäng 15-åringar från Stockholm vann med 3-0 år 2015, AIK:s 17-åringar vann med samma siffror 2013 och så vidare. Damerna tävlar ibland mot pojkar för att känna på mer fysiskt motstånd. Och mer vilja och tävlingsinstinkt, kan jag tänka mig. Fast de har också vunnit någon gång ibland, ska sägas.

Än värre är det annars i individuella sporter, särskilt mer fysiskt krävande idrotter, såsom tennis. Där har damerna aldrig haft en chans. Högst rankade spelarinnor har erkänt att de varit chanslösa mot tennisspelande lillebröder eller pojkvänner. Mest känt är annars systrarna Williams skryt en gång att de minsann kunde slå alla utom de allra bästa herrarna. En tysk rankad 203:a på ATP nappade och slog syster ett med 6-1 och direkt därefter syster två med 6-2 – efter att ha givit dem hyggligt handikapp. Före matcherna drog han en golfrunda, drack några bira och rökte ett gäng cigg. Ganska talande!

(Visited 124 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This