Skriven av 07:20 Kultur

Vad står det hos Spengler egentligen?

Frågan är dock om man inte borde vända blicken mer inåt än ut mot rymdens vidder om man vill finna ett faustiskt rymdimperium. Det existerar redan…

UR NATIONALISTEN NR. 9 / 2021 | Att läsa Oswald Spenglers bok Västerlandets undergång från 1918-1922 är en hisnande upplevelse. Inte bara för att Karl XII nämns redan på bokens andra blad. Utan för att få böcker är så uppslukande, skönlitteratur inkluderat. Hela den historiska konstruktionen, de filosofiska implikationerna, den lärda diskussionen, den angenäma stilen – som inte är irriterande tyskt krånglig vilket kan vara fallet med våra germanska bröder – och otaliga tänkvärda avsnitt. Här ett exempel på ett sådant ställe.

För oss tycks det självklart att vi känner till födelse- och dödsdag för nästan alla bemärkta människor sedan Dantes tid. Men på Aristoteles tid, när antikens bildning nått sin höjdpunkt, visste man inte längre säkert om Leukippos, atomlärans grundare och samtida med Perikles, över huvud taget levat – endast ett sekel tidigare. Det vore som om vi inte skulle vara säkra på Giordano Brunos existens och som om renässansen hade försvunnit helt till sagornas värld. (bd 1, s 160)

Avsnittet ingår i en redogörelse för tidsuppfattning och tidräkning hos olika kulturer. Det ingår i sin tur i en större diskussion om att den västerländska kulturen är extremt historiskt funtad, alltmedan den antika kulturen är klart ohistorisk till sin karaktär. Grekerna och romarna levde i nuet på ett sätt som vi knappt kan föreställa oss, vilket framgår av citatet. Den indiska kulturen var för den delen än mer ohistorisk, den var drömsk mer än nu-inriktad; egyptierna och babylonierna däremot hade ett mycket mer utpräglat historiskt sinnelag än grekerna och romarna, menar Spengler.

Ett bevis på västerlänningens historiska världsbild finner han i uret. Både i Egypten och Mesopotamien fanns avancerade sand- och vattenur, men grekerna använde knappt sådant, och går man till vår kultur utvecklas uren från första början kring år 1000. Egyptierna har välordnade kungalängder, och vi känner som sagt till födelse- och dödsdatum på hart när varje västerländsk person. Grekerna däremot visste inte ens om en av dess största tänkare, Leukippos, hade levat eller bara var något av en mytisk figur. Fascinerande och svindlande för tanken.

Citatet illustrerar också den gedigna lärdom man måste besitta när man tar itu med Spenglers bok. Dante, Aristoteles, Leukippos, Perikles och Bruno är visserligen självklara personer för alla med lite djupare kulturhistoriskt intresse, men det fortsätter så sida upp och sida ned med en ström av historiska personer och fenomen, allt ifrån relativt kända namn på statsmän, filosofer, konstnärer med mera. till ovanligare namn och händelser.

Det kan ge en lite känsla av elfenbenstorn eller glaspärlespel. Men för den idéhistoriskt initierade är det väldigt stimulerande. Spengler ägnar sig absolut inte åt någon löjlig namedropping – i svenska recensioner av kulturhistoriska böcker står det ofta att den och den personen passerar revy; det är mer typisk namedropping – utan sammanhanget Aristotelses & co nämns i visar alltid på gedigen insikt om personernas gärningar och kulturella betydelse. Detta ”sammanhang” är personernas roll i Spenglers historiska bygge med åtta utpräglade historiska högkulturer med sin egen mentalitet och stil: kinesisk, indisk, babylonisk, egyptisk, antik (grekisk-romersk), arabisk-kristen (magisk), amerikansk (maya, azteker) och västerländsk.

Det här är en prenumerantexklusiv artikel. För att läsa den måste du teckna en prenumeration eller logga in. Du kan välja om du vill få hem tidningen i brevlådan eller bara läsa den digitalt.

(Visited 50 times, 1 visits today)
0
Vi vill veta vad du tycker! Lämna en kommentar!x
()
x
Share This